Stories of my life

Vet inte om jag ska ta dom posetiva eller negativa nyheterna först. Kanske ska börja med det sorliga. Fick veta att en vän till mig omkom i en bilolycka för ett tag sen. Hon var inte en såndär jag-kan-allt-om-dig vän, men vi kände till varandra. Min familj bor granne med hennes. Det kom som en chock för mig när mamma berätta det, samtidigt som vi åkte förbi hennes föräldrars gård. Mamma blev nog lite chockad hon med, för hon hade ingen aning om av jag och sandra kände varandra. Så när vi väl svängde upp på våran gård så hade jag inte den där förväntansfulla och pirriga känslan i kroppen. Det var en med stor klump i halsen och med en tår som föll ner för min kind, som jag hälsade på dom resterande familjemedlemarna.  Till slut lyckades jag övervinna den vemodiga känslan och kunde glädjas åt min syster istället. Det var ju hennes stora helg! Men känslan gjorde sej påmind varje gång jag satte mej bakom ratten, och gör det än.  Har nog aldrig kännt mig så osäker som bilförare som jag gjorde just den helgen. Men det ar bara att bita i och fortsätta.

Nu går vi över till min kära syster stundent istället. Har nog aldrig kännt mej så stolt över någon annan än vad jag kännde mej över min syster denna helg. Hon hade det kämpigt ett tag, nästan på gränsen till att inte få vara kvar. Men så gjorde hon en helomvändning och gick spikrakt upp. Hon hade väl kanske inte toppbetyg, men verkligen helt ok för att ha gjort en sån drastikt omvändning. Jag stressade gärnet torsdag och fredag för att min syster skulle få den perfekta studenten (för att inte tala om min mamma.. pusst) och jag tror nog att hon blev ganska nöjd tillslut :) Så grattis syster yster och välkommen till den riktiga världen, den otrygga världen :) Keep up the good work!










VILA I FRID SANDRA